Tarotkortens historia
Tarot började inte som spådom. Korten gjordes för att spela med, och först flera hundra år senare fick de den roll de har idag. Historien förklarar mycket av det som verkar mystiskt med korten, bland annat varför leken är delad i två delar och varför just de 22 bilderna i stora arkana ser ut som de gör.
1400-talet: kortspel för den italienska överklassen
De första tarotlekar vi känner till målades för hand i Milano, Ferrara och Bologna på 1400-talet. Visconti-Sforza-leken, gjord för hertigfamiljen i Milano runt 1450, är det mest kända exemplet, och flera av korten finns fortfarande bevarade på museer. Korten användes till tarocchi, ett stickspel där de 22 bildkorten fungerade som trumf över de fyra vanliga färgerna. Själva ordet trumf kommer från just detta system.
Bilderna var inte slumpmässiga. De hämtade motiv från medeltidens bildvärld: triumftåg, dygderna, hjulet som symbol för lyckans växlingar och döden som jämnar ut mellan fattig och rik. För dåtidens spelare var motiven helt vanliga kulturella referenser, ungefär som vi idag genast förstår vad en vågskål eller en stoppskylt betyder.
1700-talet: korten blir spådomsverktyg
Vändpunkten kom i Frankrike. År 1781 hävdade Antoine Court de Gébelin att tarot härstammade från egyptisk visdom, ett påstående som saknar historiskt stöd men som fångade enormt intresse. Kort därefter började spåmannen Jean-Baptiste Alliette, känd under namnet Etteilla, sälja tarotläsningar och gav ut den första systematiska vägledningen i kortbetydelser. Han införde också bruket att tolka omvända kort.
På 1800-talet kopplades tarot till kabbala och astrologi av ockultister som Éliphas Lévi. Det är här kopplingen mellan de 22 korten i stora arkana och de 22 bokstäverna i det hebreiska alfabetet uppstår, och härifrån kommer också systemet som knyter korten till stjärntecken och planeter.
1909: Rider-Waite förändrar allt
Den viktigaste enskilda händelsen i modern tarot är utgivningen av Rider-Waite-leken 1909. Arthur Edward Waite skrev betydelserna, medan konstnären Pamela Colman Smith tecknade alla 78 kort. Nyheten var att även lilla arkana fick fullständiga scener med människor och handling, inte bara ett visst antal symboler. Det gjorde korten läsbara för folk utan ockult skolning, och är huvudanledningen till att just den här leken blev standarden.
Smiths insats underskattades länge, men de senaste decennierna har hon fått en mycket större plats i tarotlitteraturen. Nästan alla moderna lekar bygger vidare på hennes bildspråk, oavsett om de kopierar det eller medvetet bryter mot det.
Tarot i Sverige
I Sverige har spådomskonst långa rötter, men länge handlade det mest om kaffesump, handläsning och vanliga spelkort. Tarot slog igenom brett från 1970- och 80-talet, i takt med att alternativrörelsen växte. Från 1990-talet kom spåtelefonerna, och de senaste åren har intresset ökat kraftigt igen, särskilt bland yngre, där tarot ofta används som ett verktyg för självreflektion snarare än förutsägelse.
Bruket har förändrats mer än korten. Där frågan förr ofta var vad som kommer att hända, frågar fler idag vad de själva bör lägga märke till, och hur de kan hantera det som redan är i gång.
Vanliga frågor om tarotens historia
Hur gammal är tarot?
De äldsta kända tarotkorten gjordes i Norditalien på 1400-talet, ursprungligen till ett kortspel som kallades tarocchi. Bruket som spådomsverktyg är yngre och kan beläggas från slutet av 1700-talet i Frankrike.
Vem uppfann tarotkorten?
Ingen enskild person. Korten växte fram ur italienska kortspel bland adeln på 1400-talet. Rider-Waite-leken från 1909, tecknad av Pamela Colman Smith, gav tarot de bilder de flesta känner igen idag.
Är tarot kopplat till en religion?
Nej. Tarot har tolkats in i flera traditioner, från kabbala till modern psykologi, men systemet i sig kräver ingen bestämd tro och används idag mest som ett verktyg för reflektion.
Vad menas med stora och lilla arkana?
Stora arkana är de 22 namngivna korten som Narren, Styrkan och Världen, och de beskriver stora livsteman. Lilla arkana är de 56 korten fördelade på stavar, bägare, svärd och mynt, och handlar mer om vardagen.